Diverse

Utvald

In English

”To know that a person is in some sense ’religious’ is not as important as to know the role religion plays in the economy of his life” (Allport & Ross, 1967)

Fowler, sammanfattning (29 apr 2014)

Fowler, sammanfattning (29 apr 2014)

”Faith Development Theory” – James Fowler

• Född 1940
• Metodistpräst
• Läste utvecklingspsykologi vid Harvard (träffade Erikson och Kohlberg)
• Boken ”Stages of Faith”(1981)
• 359 intervjuer, 3-84 år, kristna, 98% vita
• Bygger vidare på Piaget och Kohlberg
• 7 nivåer för ”trons” utveckling

Grundläggande idéer

• Man kan inte förstå trosstadier som man inte själv har upplevt
• När ett stadium går mot sitt slut beror det på att det är ett sätt att skapa mening i tillvaron som inte längre fungerar
• Alla uppnår inte samtliga stadier, ens om man blir mycket gammal

0
• Småbarn
• ”Den första grundläggande tron”, tillit
• Övre gräns när språket utvecklas, men nedre?
• Samspelet med föräldrarna sätter spår som sen kommer prägla ens andlighet

1

• 3-7 år
• ”Den intuitiva, projektiva tron”
• Barnet kan gå och springa, världen vidgas
• Fantasin försöker fylla i luckor och skapa sammanhang. Pre-logisk.
• Egocentrisk. Känner inte till några andra perspektiv
• När man frågar vad barn är rädda för, så säger de björnar, lejon, monster. Utan att ha sett dem! Men i fantasin finns de…
• Barnet har inte sina impulser, det ÄR i dem

2
• Skolåldern
• ”Den mytiska, bokstavliga tron”
• Börjar skolan, lära skillnad på fantasi och verklighet, orsak och verkan
• ”Fantasin kan man använda när man leker, men alltid annars gäller verkligheten”
• Förstår att andra människor ser på sitt sätt
• Berättelser är viktiga. Barnet är ”på båten”, kan inte se från stranden
• Kan se vad som är moraliskt rätt. ”Gärningsrättfärdighet”
• Gud är nu ”antropomorf”, tidigare varit si och så
• Har sina impulser, men ÄR sina intressen och behov
• Blir manipulerande, för att få sina behov tillgodosedda

3
• Tonåren
• ”Den förenande, konventionella tron”
• Har en ideologi, men är omedveten om den
• Man har upptäckt hur många perspektiv som finns
• Man kan börja se sig själv med andras ögon
• Man vet vad man tror på, men åsikterna har något ”självklart” över sig. Alla bör förstå det!
• Brist på förmåga att uppfatta ”system”: Grupper är bara summan av delarna
• Man kan inte skilja symboler från det som de symboliserar. Symbolerna är i sig själva heliga, inte det de representerar. Därför måste de bevaras
• Ett tänkande som kan skapa sammanhang, och förena det som drog åt olika håll

4
• Ung vuxen
• ”Den egna, genomtänkta tron”
• Det svåraste steget att ta (många blir kvar på nivå 3)
• Auktoriteten måste flytta från ”de andra” till en själv
• Ett tänkande som kan hålla isär, differentiera. Inte främst bevara.
• Man förstår att ideologier har en historia, en kontext
• Tvivel och skepsis, ”avmytologisering”, övertro på tanken, kan bli ytligt och ensamt
• Skiljer på symbolen som form och vad den ”betyder”
• Leva i spänningen mellan gruppen och sig själv
• Kan man leva med det relativa? Finns något absolut?

5
• Medelåldern
• “Den sammanbindande tron”
• Inte många når denna nivå, enligt Fowler
• “Att man kan se sammanhang i det som framträder som motsatser och att man kan leva med paradoxer”
• “Man har inom sig själv okända skikt, som på oförklarliga vägar bestämmer över ens sätt att leva”
• Uppfattningar är inte bara “relativa”, dvs felaktiga, utan också “relaterade” till sanningen
• “En andra naivitet” (refererar främst till nivå 0-2?)
• ”Man längtar efter att komma nära det som är annorlunda hos en själv, hos andra människor och hos Gud”
• Fara: Paradoxalitet leder till förlamande passivitet, rentav cynism

• ”Unusual before mid-life, Stage 5 knows the sacrament of defeat and the reality of irrevocable commitments and acts. What the previous stage struggled to clarify, in terms of boundaries of self and outlook, this stage now makes porous and permeable. Alive to paradox and the truth in apparent contradictions, this stage strives to unify opposites in mind and experience.”
Fowler

• ”The strength of this stage comes in the rise of the ironic imagination – a capacity to see and be in one’s or one’s group’s most powerful meanings, while simultaneously recognizing that they are relative, partial and inevitably distorting apprehensions of transcendent reality.”
Fowler

6
• Ålderdomen, mkt sällsynt
• ”Den allomfattande, totala tron”
• Universell, kosmisk förankring
• Ofta blir de dödade av sina egna, och erkända först efter sin död
• Martin Luther King, Moder Theresa, Gandhi, Dag Hammarskjöld, (Kristus?)
• Har övervunnit kluvenheten från nivå 5 och ”blivit hel genom att helt leva och försöka förverkliga sin vision” (jmfr: ”fanatiker”, nivå 2-3?)
• Gjort en ”kopernikansk vändning” – världen nu viktigare än självet.
• ”Självet har trätt tillbaka som människans kunskapsteoretiska och värdegivande centrum och ställt fram varats princip som sitt centrum”
• ”Man börjar föra en kamp mot det onda som finns både i ens eget hjärta och i samhället omkring en, men man använder aldrig vapen som kan skada någon”
• ”De blir också obekväma för alla som anser sig med rimliga, praktiska medel vilja kämpa för förändringar”
• ”Betraktar sig som delar av en större verklighet, en verklighet som överskrider dem själva och deras eget liv”
• De har något ”smittsamt och lockande” över sig (mer aktivt än nivå 5), blir lätt bärare av det ”messianska hoppet”. De lever som om det efterlängtade redan är verklighet.
• ”Med sina liv skapar de zoner av befrielse och försoning i världen på ett sätt som är både hotande och befriande för oss andra.”

            (Citat från Göran Bergstrand, 1990) 

Kritik mot Fowler
• Intervjuat nästan bara vita kristna
• Hans modell sämre på att differentiera mellan nivåer av individualistisk, ”holistisk” andlighet. (Handlingskraft och att kunna handla själv överbetonas.)
• På ett djupare plan duger detta kriterium säkert också för nyandligheten, men åtminstone ytligt sett beskriver detta en hållning som förekommer överallt inom nyandligheten, på alla nivåer
• Svårt att differentiera mellan att ha ”tagit sin vision på allvar” (nivå 6) och ”fanatism” (nivå 3)
• Varför?

Transpersonell ps, etc

Transpersonell ps, etc

Humanistisk psykologi, med förgrundsfigurer som Abraham Maslow och Carl Rogers?, uppstod bland annat som en reaktion mot reduktionismen inom såväl psykoanalys som behaviourism. Synen på sådant som ”andliga upplevelser” var ett av de områden där man upplevde att den samtida psykologin hade alltför snäva ramar.

Abraham Maslow intresserade sig för människors så kallade “höjdpunktsuppleveser”, som eventuellt överlappar med sådant som respondenterna berättar om och tänker kring. Maslow menade sig kunna urskilja en kategori individer som han kallade “självförverkligade”:

“I en kort sammanfattning kan de viktigaste kännetecknen på självförverkligande människor sägas vara följande: En mera exakt uppfattning och accepterande av verkligheten, inkluderande den mänskliga naturen; spontanitet, en frisk uppskattning och kreativitet i vardagsaktiviteterna; relativ avskildhet från den omedelbara fysiska och sociala omgivningen och från kulturen i stort; djupare, mera tillfredsställande personliga relationer, mest sannolikt med ett litet antal andra självförverkligade människor; starka identifikationskänslor och sympati med alla andra människor; demokratisk (icke-auktoritär) karaktärsstruktur; icke-fientlig, filosofisk humor; centrering kring problem utanför dem själva som avspeglar en bred uppsättning värden; tydliga moraliska och etiska principer som tillämpas konsekvent samt en upplevelse av att ha upplöst framträdande dikotomier och motsatspar.” (från Maslow, 1970; ref i Wulff, s.521)

Denna gren av humanistisk psykologi har numera förts över till det som idag kallas Transpersonell psykologi (åååå?). Som namnet antyder så tänker sig företrädare för denna gren av psykologin en högre instans i psyket, ”bortom personligheten”.

Lukoff & Co

Vissa menar att det finns upplevelser som riskerar att bli bedömda som t ex psykotiska reaktioner eller sådan sjukdom, som har en annan etiologi och ofta en annan (mera gynnsam) prognos. Inför arbetet med DSM-4 lade psykiatern Lukoff med fler fram argument för att man i en kommande version av manualen borde kunna differentiera ut dessa upplevelser. Och blandformer (Lukoff).

(Lukoff, ?) Mer patologiserande eller avfärdande i DSM-3. Bättre i DSM-4 (vem skriver om det? Rizzuto?) Lukoff och kollegor arbetade för att införa en “Spiritual emergency”-kategori i DSM-4, och lyckades delvis

Assagioli.

En tidig representant för en sådan uppfattning var den italienske psykatrikern och psykoanalytikern Alberto Assagioli, som i likhet med Carl Gustav Jung tidigt gick i lära hos Sigmund Freud men så småningom, delvis på grund av en bristande samsyn i andliga frågor, bröt med denne. I en intervju i Psychology Today (december 1974), med en Sam Keen, förklarar Assagioli hur hans synsätt skiljer sig från Freuds:

”We pay far more attention to the higher unconscious and to the development of the transpersonal self. In one of his letters Freud said, ’I am interested only in the basement of the human being.’ Psychosynthesis is interested in the whole building. We try to build an elevator which will allow a person access to every level of his personality. After all, a building with only a basement is very limited. We want to open up the terrace where you can sun-bathe or look at the stars. Our concern is the synthesis of all areas of the personality. That means psychosynthesis is holistic, global and inclusive”

(http://synthesiscenter.org/articles/0303.pdf, sidan besökt 2014-12-19).

Freud & de första psykoanalytikerna (Rizzuto)

Sigmund Freud.

Freud har haft ett stort inflytande över synen på människors religiositet. Under de snart hundra år som gått efter hans död har åtskilligt hunnit hända, i teori och praktik, men att det inte var så lätt för de första generationerna psykoanalytiker skriver Ana-Maria Rizzuto, själv analytiker:

”Freud himself […] insisted that people should not need religion, called it a cultural neurosis, and set himself up as an example of those who could do without it. Intentionally or unintentionally, he gave the world several generations of psychoanalysts who, coming to him from all walks of life, dropped whatever religion they had at the doors of their institutes. If they refused to do so, they managed to dissociate their beliefs from their analytic training and practice, with the sad effect of having an important area of their lives untouched by their training. If they dealt with religion during their own analyses, that was the beginning of the end of it” (Rizzuto, åååå?, s4).

Winnicott.

(Winnicott, 1981/2003) “Det [övergångsobjektet] härstammar från den yttre verkligheten ur vår synvinkel, men inte ur barnets. Inte heller kommer det från den inre verkligheten; det är ingen hallucination”, s. 25

(Jemstedt, 1993, i förordet till Winnicott) “Barnets relation till övergångsobjektet är en begynnande förmåga att upprätthålla en dialektisk process, mellan förening och avskildhet, mellan symbolen och det den symboliserar, mellan inre och yttre, etc, och denna dialektik skapar mental rymd.”

Ämnet paradoxalitet dyker upp hos Winnicott när han behandlar övergångsområdet och övergångsobjektet. Han manar vuxenvärlden till aktsamhet när de närmar sig barnets förhållande till det paradoxala. ”Jag vill fästa uppmärksamheten på den paradox som ingår i barnets användande av det som jag kallat övergångsobjekt. Mitt bidrag är att begära att denna paradox skall accepteras, tolereras och respekteras, och att man inte skall försöka lösa den. Genom att tillgripa en avspjälkad intellektuell funktion är det möjligt att lösa paradoxen, men priset för denna lösning är förlusten av värdet hos själva paradoxen.” (Winnicott, 1981/2003, s 16) På annan plats i samma skrift utvecklar han temat ytterligare: ”Det [övergångsobjektet] härstammar från den yttre verkligheten ur vår synvinkel, men inte ur barnets. Inte heller kommer det från den inre verkligheten; det är ingen hallucination” (s. 25)

Winnicott gör sig verkligen till talesman för paradoxen. I sin bok Lek och verklighet återkommer han till ämnet gång på gång. Det finns mer redan i förordet, och de allra sista meningarna i efterordet tar upp detta ämne. Att det paradoxala i barnets upplevelse måste respekteras.

), så nöjer jag mig med att påpeka att – helt oavsett hur vår barndom varit – en betoning av det konkreta, det enkla, i hur vi ser på livet, borde kunna fresta på psyket så att vissa besvär uppstår som påminner om en i barndomen olyckligt grundlagd sådan ”sant och falskt själv-struktur”. Detta menar jag kan vara relevant när vi diskuterar ett tankesystem som NA och det hållning till tillvaron som detta kan stimulera.

Objektivitetens begränsningar.

”Det finns för övrigt ett stort antal vuxna som aldrig uppnår en tillförlitlig förmåga till objektivitet, och de som är allra mest tillförlitligt objektiva har ofta bristfällig kontakt med sin egen inre världs rikedom” (Winnicott, 2004, s.69)

Bion om ”precision”, osv…

”Negative capability”.

”The negative capability” vilket är en förmåga att uthärda att man inte vet, att vara osäker (Stiller, 2007).

Mejl som kom samma dag som vi åkte upp till Valsan. Från Jules Evans blogg, om Joyce och Keats. Om negativ capability

”John Keats, who suggested the poet needs a negative capability in which they can experience the Sublime without ‘an irritable reaching after fact and reason’” (Jules Evans blogg, se ref!!)

”Mystisken” i psykoanalysen

Wilfred Bion har ett begrepp som han kallar ”O”, som förefaller vara hans försök att reservera eller isolera en djupaste aspekt av psyket.

Hans Reiland (åååå?) skriver om ”the object berore the objects” som en instans, en djupaste referenspunkt, som finns bortom de inre objekt (t ex vårdnadshavare och andra) som tillkommit senare.

Bollas är ännu en psykoanalytiker som med avstamp i objektrelationsteori försöker urskilja en referenspunkt som ska ligga bortom de ”inre objekt” som etablerats framför allt i relation till omvårdnadspersonerna. Han talar om denna djupare grund som ”the transformativ object” (åååå?)

Djup religiositet i psykoanalytiskt ljus.

Ateistens ”gudsrelation”

(Jones, 1991) Jones, om hur även ateisten har ett gudsförhållande. När han frågar sina elever kan de alltid svara på hur den gud är “som de inte tror på”. Hur är den nyandlige guden vid jämförelse. Den är kanske inte ens en levande “anti-gud”.

Psykoanalysen kan ge en djupare förståelse för religion/ateism.

PERSONLIGHETSORGANISATION

“En individs grundläggande personlighetsstruktur kan bara förstås om man tar hänsyn till två specifika och interagerande psykiska dimensioner: personlighetsstrukturen utvecklingsnivå samt vilken typ av försvar som dominerar på denna utvecklingsnivå. Den första dimensionen anger individens utsträckning, eller vilken typ av patologi som dominerar hos personen (psykotisk, borderline, neurotisk, ‘normal’). Den andra anger hans eller hennes personlighetstyp (paranoid, depressiv, schizoid etc.)” (McWilliams, s67)

McWilliams (1994/2005) anger fyra nivåer av personlighetsstruktur: psykotisk, borderline, neurotisk, samt “normal” (s. 67)

Se DSM-4. Har den fyra nivåer? “Mogen”?

Andra modeller nöjer sig med tre nivåer, med neurotisk nivå som den högsta. Men så klart går det att differentiera också i en sådan nivå, man bör kunna tala om en högre och en lägre nivå av neuroticism. Neurotisk och “moget neurotisk”? En person med svår neurotisk problematik, som söker hjälp, och efter en t ex en längre psykoterapeutisk kontakt har fått tillgång till en större inre rörlighet, fått en större förmåga att reflektera kring sig själv och befriats från besvärande symptom, kan i vilket fall sägas ha nått en högre neurotisk nivå.

PDM (2006) definierar personlighet som: “relatively stable ways of thinking, feeling, behaving, and relating to others”. (s17)

Med “tänkande” avser PDM “not only one’s belief systems and ways of making sense of self and others, but also one’s moral values and ideals” (s17)

“[A] continuum of severity, from a relatively healthy to a very disturbed level of personality structure. This continuum is conventionally, if arbitrarily, divided into healthy, neurotic, and borderline ranges of personality organization, the borderline range extending from the border of neurotic character organization to the border of psychotic conditions.” Det är viktigt att påpeka att “borderline” i en psykiatrisk kontext, “Borderline personlighetsstörning” (DSM) syftar på en viss typ av borderline, nämligen en mer utlevande, dramatisk form, som ursprungligen avgränsades för forskningsändamål (s.21). Det psykodynamiska konceptet är bredare och, om man så vill, mer allmänmänskligt. Det härrör från en tid i vårt liv när det faktiskt var normalt att uppfatta och interagera med världen på detta karaktäristiska, ofta förenklade vis, och som finns kvar som en kapacitet även i vuxen ålder.

PDM inkluderar inte psykotisk i sin P-axel ), då forskningsläget är oklart.  Dock differentierar man mellan borderline på dels en högre nivå, dels en lägre nivå, vilken i vissa fall förekommer ihop med psykotiska eller psykosliknande symptom, såsom konret eller övergeneraliserat tänkande (s. 26). “Toward the psychotic end of the borderline spectrum” (s.29)

Utöver denna anger PDM “neurotic” samt “healthy”(s.27)

Det är viktigt förstå att “Psykotisk” avser ett slags beredskap, svaghet eller skörhet, som gör att personen i svåra situationer kommer ha en större benägenhet att reagera med psykotiska symptom. Inte att personen har manifesta psykotiska symptom. Det är, som sagt, en nivå av personlighetsstruktur.

“Personality is what one IS rather than what one HAS. It certainly comprises more than one can see by scrutinizing a person’s behaviour” (s17)

PDM påpekar att vi alla kan uppvisa borderline- eller psykosliknande symptom under svår stress (s20)

Begreppet “borderline” myntades eller konceptualiserades på 1950-talet, för de patienter som var alltför störda för att riktigt passa in i den neurotiska diagnosen, men var alltför förankrade i verkligheten för att passa in på psykosdiagnosen (s21)

Psykodynamiskt grundad forskning har kommit fram till tre typer av borderline, en som ligger närmare det psykotiska, med risk för psykosgenombrott, en form som liknar den som DSM ringar in, samt en tredje som PDM beskriver som “over-ideational, characterized by social isolation and withdrawal, more likely to recive the DSM diagnosis of paranoid, schizoid, or obsessive personality disorder”. (s21).

PDM beskriver detta som “a person’s center of psychological gravity”, även om det framhålls att  de andra nivåerna kan finnas där också (s23)

Psykoanalytiska och andra begrepp

Källor div, kogn/ps

Källor div, kogn/ps

Källor

Buxant

Buxant och kollegor (Buxant, et al, 2007, 2008, 2010) menar att även om anhängarna uppvisar en större känslighet, en större skörhet, som eventuellt kan förstås emot bakgrund av deras anknytningserfarenheter, så behöver detta inte innebära större psykiskt ohälsa

Eckblad & Chapman (1983)

Magical Ideation Scale (Eckblad&Chapman, 1983) som bl a mäter “magical and paranormal ideas and experiences”.. Högt resultat på detta test har också korrelerat med att försökspersonerna har lätt för att göra kopplingar mellan ord som egentligen inte har något med varandra att göra.

Farias, M., Lalljee, M. (2008). Holistic Individualism in the Age of Aquarius: Measuring Individualism/Collectivism in New Age, Catholic, and Atheist/Agnostic Groups. Journal for the Scientific Study of Religion. 47(2):277-289

??

En sådan läggning karaktäriseras av just en holistisk världsbild där ”entities and events are connected in a way that defies modern rationalistic notions of causality” (Farias & Lalljee, 2008)

Magiskt tänkande (new age-läran kan förklara)

Farias och Lalljee (2008) påpekar att en sådan läggning för magiskt tänkande också kan vara något som betonas och uppmuntras inom en viss kultur, t ex new age, och att detta också kan förklara resultat.

”Jag är en bro”: Farias och L (2008)

I en studie av Farias och Lalljee (2008) ombads testpesonerna ge tjugo beskrivningar av sig själva utifrån frågan ”Vem är jag?”. New age-anhängare beskrev då sig själva på ett extremt individualistiskt och abstrakt vis (t ex ”jag är en bro”, ”jag är förenad”, ”jag är en illusion”). Författarna sammanfattar denna del av undersökningen:

CITAT!

(Från samma studie? Individer med en kollektivistisk orientering brukar, ombedda att beskriva sig själva, göra detta med omdömen som på ett konkret vis anknyter till deras sociala verklighet (t ex ”Jag är dotter”, ”jag är bagare”, etc), medan de med en mer individualistisk orientering använder mer abstrakta omdömen om sig själva (t ex ”Jag är gladlynt”). )

Universialim/kollektivism, Metaanalys (Saroglou et al), 8000 personer, olika rel,

En metaanalys (av Saroglou, Delpierre och Dernelle, 2004, refererad i Farias & Lalljee, 2008) sammanförde studier från 15 länder, vilka innehöll mer än 8000 testpersoner, från olika religiösa bakgrunder, och resultatet visade att traditionell religiositet korrelerar positivt med olika mått på kollektivism. Däremot fann man inget samband mellan religiositet och universialism, vilket kan verka konstigt med tanke på att detta kan tyckas ligga nära religiösa ideal. Författarna försöker förklara detta med att en kollektivistisk orientering kanske begränsar sig till välmåendet för den egna ingruppen i första hand (Farias & Lalljee, 2008).

Universialism = harmoni

I undersökningen av Farias och Lalljee (2008) fick new age-anhängarna högre poäng än de båda andra grupperna på ”Universialism”. Detta koncept betonar sådant som harmoni och jämlikhet (Farias & Lalljee, 2008)

Labexp med 100 punkter

Kollektivism, ind, universialism: Farias och Lalljee (2008)

Individer med en kollektivistisk orientering brukar, ombedda att beskriva sig själva, göra detta med omdömen som på ett konkret vis anknyter till deras sociala verklighet (t ex ”Jag är dotter”, ”jag är bagare”, etc), medan de med en mer individualistisk orientering använder mer abstrakta omdömen om sig själva (t ex ”Jag är gladlynt”).

Självtranscendens

I en studie av Farias och Lalljee (2008) testades 159 personer som antingen var katoliker, new age-anhängare eller agnostiker/ateister (53 från varje grupp). Syftet var att undersöka om new age verkligen handlade om ett intresse för själv-transcendens eller om det mer är en förstärkning av gängse individualistiska och sekulära värderingar och beteenden.

New age-anhängarna visade sig, i likhet med de icke-religiösa, vara såväl mer individualistiska som egocentriska i sina val och motiv jämfört med de religiösa, samtidigt som de med new age-orientering samtidigt hade en universialistisk orientering. De delade vissa karaktärsdrag med de traditionellt religiösa, och vissa med de icke-religiösa i undersökningen (Farias & Lalljee, 2008).

Individualism/Universialism

Varför är det då individualism och inte kollektivism som associeras med en sådan radikal jämlikhet, som i denna undersökning på bland annat katoliker och new age-anhängare, frågar sig Farias och Lalljee? (2008).

Farias, M & Granqvist, P. (2007). The Psychology of the New Age [i Handbook of New Age]

Båda började med hypotes

Granqvist och Farias fokuserar på socialpsykologiska, personlighetspsykologiska och utvecklingspsykologiska aspkter av new age (Farias&Granqvist; i Kemp, 2007). De beskriver hur de båda började sin forskning med hypotesen att denna grupp av andliga skulle skilja sig från traditionell religiositet.

Schizotypi, mm, kan vara adaptiva

Farias och Granqvist (2007) framhåller att även om en del av de personlighetsdrag som anhängarna uppvisar också kan vara adaptiva, t ex absorption, schizotypi, m fl.

New age – lika rel & ateister

Gav abstrakta svar

”Holistisk individualism”

Forskning som Farias gjort tidigare har visat att new ageare i vissa avseenden har mera gemensamt med ateister, i en testgrupp, än praktiserande katoliker. T ex grad av individualistisk orientering. Mest slående var de svar som kom fram när man gjorde en social-kognitiv analys av hur anhöngarna beskrev sig själva. De ombads ge tjugo beskrivningar av sig själva utifrån frågan ”Vem är jag?” Svaren analyserades efter hur abstrakta repsektive konkreta de var, på den konkreta sidan sådant som hade med fyiska och sociala beskrivningar. På den abstrakta sidan sådan som hade med psykska kvaliteter att göra. New ageare gav många fler abstrakta svar än de andra två grupperna. Till den grad att de beskrev sig själva som en process, en metafor eller som delaktig av en universell kraft. Begreppet ”holistisk individualism” myntades som ett begrepp för detta. (Farias&Granqvist; i Kemp, 2007)

Lättrörligt psyke

Förf refererar till en mängd intressant forskning med relevans för ämnet. Men sammantaget kan sägas att det handlar om ett slags lättrörligt psyke, kreativitet, som i vissa avseenden kan förstås som längs en skala från normalitet till psykos. (Farias&Granqvist, I Kemp, 2007). Att ett psyke som fungerar på detta sätt också kan kopplas till en tendens till eller öppenhet för magiska eller paranormala upplevelser.

Translimity

Olika modeller har presenterats för att försöka förklara dessa resultat. ”Translimity” som handlar om att tankar och känslor kan vandra mellan det som är förmedvetet eller omdedvetet, till att uppmärksammas av det medvetna. En hög grad av detta har visat sig var korrelerat med psykiska upplevelser och en tro på paranormala upplevelser. Olika begrepp som mer eller mindre tycks adressera samma sak: translimity, skinlessness, och väggighet (tunna och tjocka).. det senare Hartmann-91. En konsekvens av denna typ av känslighet sammanfattar författarna som: ”This sense of connectedness is of a cognitive and emotive kind but does not extend into the interpersonal domain, as people with thin boundaries typically find it difficult to feel part of a group” s.131 (Farias&Granqvist, I Kemp, 2007) Detta stammer överens med det individualistiska drag I new age-andligheten, menar förf.

Thin boundaries

Alldagliga historier/”Samma energier”

”The association between New Age practices and thin boundaries is particulary interesting, as this latter scale taps into a sense of social alienation, of not belonging to any particular group, a particulary associative thinking style, but also an emotional vulnerability or hypersensitivity” (Farias & Granqvist, 2007). Sid?

I en undersökning av Farias och Lalljee (2006, refererad i Farias & Granqvist, 2007) ombads testdeltagarna kommentera några historier med alldagliga händelser utifrån frågan: ”Hur skulle du tolka den här situationen?” Berättelserna kunde t ex beskriva ett möte med en person som kändes mycket bekant. Istället för att föreslå att det var någon som testpersonen kanske stött på i affären någon dag, eller ens att ”Gud ville att vi skulle mötas”, så förklarade personer med new age-orientering situationer som denna med hjälp av paranormala eller övernaturliga argument: ”Våra själar har förmodligen träffats förut”, eller ”Vi har samma energier som gör att vi känner oss dragna till varandra”.

”This sense of connectedness is of a cognitive and emotive kind but does not extend into the interpersonal domain, as people with thin boundaries typically find it difficult to feel part of a group” (Farias & Granqvist, 2007).

Cognitive loseness

”Läckage från det förmedvetna” eller nedsatta spärrar mot att saker kommer upp i medvetandet, har kallats ”cognitive loseness” (Farias & Granqvist, 2007).

Ord istället för prickar.

Samma forskare har gjort undersökningar med ord istället för prickar och new age-anhängare har då uppvisat starkare semantiska kopplingar (Farias, Claridge & Lalljee?, åååå?, ref i Farias & Granqvist, 2007).

”Prickar”

Förf har också kunnat bekräfta dessa rön I egen forskning. Ett intressant test handlar om i vilken grad personen uppfattar mönster och figurer på en skärm där hundra punkter projiceras i slumpvis ordning. New Age-intresserade uppfattar mer komplexa figurer, helt enkelt. Personer med en mer traditionell religiös läggning utmärkte sig inte i detta avseende. (Farias&Granqvist, I Kemp, 2007). Resultaten indikerar “presence of underlying structures which may dispose the individual to experience unususal perceptions and magical/paranormal beliefs and experiences” (Farias&Granqvist, I Kemp, 2007).

Holistic individualism: Faras & Gr 2007

Forskning som Farias gjort tidigare har visat att new ageare i vissa avseenden har mera gemensamt med ateister, i en testgrupp, än praktiserande katoliker. T ex grad av individualistisk orientering. Mest slående var de svar som kom fram när man gjorde en social-kognitiv analys av hur anhöngarna beskrev sig själva. De ombads ge tjugo beskrivningar av sig själva utifrån frågan ”Vem är jag?” Svaren analyserades efter hur abstrakta repsektive konkreta de var, på den konkreta sidan sådant som hade med fyiska och sociala beskrivningar. På den abstrakta sidan sådan som hade med psykska kvaliteter att göra. New ageare gav många fler abstrakta svar än de andra två grupperna. Till den grad att de beskrev sig själva som en process, en metafor eller som delaktig av en universell kraft. Begreppet ”holistisk individualism” myntades som ett begrepp för detta. (Farias&Granqvist; i Kemp, 2007)

Alldagliga historier, ”Samma energier”: Farias och Gr (2007)

Granqvist och Farias (2007) har fokuserar på socialpsykologiska, personlighetspsykologiska och utvecklingspsykologiska aspkter av new age. De beskriver hur de var för sig påbörjade sin forskning med hypotesen att anhängare av new age skiljer sig från anhängare av mer traditionell religiositet eller andlighet

Magiskt tänkande

De upplevde sig som förenade med ”a larger universe of being” och ändå var denna koppling myckert privat och abstrakt, snarare än ”socially embedded”. En annan del av undersökingen då lät man testpersonerna beskriva en ”höjdpunkt” i sina liv, som tolkades som antingen som självständig individ, eller socialt i samarbete. New agearen rapporterade då dubbelt så många ”agency” som samarbetsnarrativer. Vidare var fler av dessa berättelser  ”ideas and feelings of being magically or paranormally empowered by a non-material force or entity”. (Farias&Granqvist; i Kemp, 2007)

Universialism

I en undersökning (Farias, 2004; ref i Farias & Gr, 2007) undersökte man kollektivistiska respektive individualistiska ideal hos katoliker, ateister och new age-intresserade. Det visade sig att new age-anhängare betonade individualism lika högt som ateister, och skilde då ut sig från katolikerna i undersökningen. De förra betonade sådant som oberoende och hedonism. New age-anhängarna betonade också en universialism, som kan tolkas som tolerans, en omsorg om mänskligheten och naturen, s125 (Farias & Granqvist, 2007).

”Unending connections”

New agearen har en ”their concern with the existence of an intimate connectedness between all things, visible and invisible.” Karma och syncronicitet, enl Jung, skapar “a virtually unending network of connections. På så vis blir varje liten trivial detalj tycks fylld med mening. (Farias&Granqvist; i Kemp, 2007)

”Det finns ingen slump”

Påståendet ”det finns ingen slump” får new agearen att söka magiska samband mellan mycket i sin vardag. New age-anhängare inte bara delar vissa föreställningar, de tycks dela ett speciellt kognitivt drag och personlighetsläggning som gör dem manade att söka meningsfulla kopplingar mellan till synes avlägsna och orelaterade saker och händelser” (Farias&Granqvist; i Kemp, 2007)

Schizotypi, hur förstå?

”Schizotypi” – utmärks av magiskt tänkande och ovanliga upplevelser. Men hur ska schizotypi förstås? Som en diagnos, eller som ett spektrum från normalt till patologi? Förf verkar ha funnit den senare modellen mest fruktbar föpr sin segen forskning. (Farias&Granqvist; i Kemp, 2007)

Healty psychotism

Andliga upplevelser. Förf ref till Claridge 2001 som utvecklat tankar kring healthy psychotism. I likhet med kreativitet… ”spiritual experience which, like creativity, are an example of ’healthy psychotism’, i e a form of schizotypal personality which lies on the healthy side of the psychotic spectrum” (Farias&Granqvist, I Kemp, 2007)

Absorption (”schizotypi light”)

Light schizotypi samt en lättare form av dissociation kallad ”absorption”, att kunna bli uppslukad. (Far & Granqv, 2007)

Många byter grupp

Farias och Granqvist (2007) ser ett samband mellan de speciella kognitiva dragen hos NA-anhängaren, och det faktum att många byter grupper och aktiviteter utan att fastna eller knyta band med ett nära nätverk, som i traditionella religiösa sammanhang  (Farias & Granqvist, 2007).

Möta främling

Ställda inför en berättelse, en hypotetisk situation att ta ställning till, t ex om de mötte en främmande person som ändå kändes bekant, gav new agearen mera magiska svar än ateisten, men också än den kristne. Hypotesen var att new agearen skulle ge flera magiska svar (”Our souls have probably met before”, ”vi har likanden energier”), och det stämde. New agearen gav dubbelt så många magiska svar som vardagliga, naturliga svar (”Vi har nog mötts på stan förut”) Detta får förtfattarna att formulera att new agare ofta har en

”highly associative cognitive style, which made dem percive events in therir life in a tightly connected way (via supernatural forces or entities”. (Farias&Granqvist; i Kemp, 2007)

ANKNYTNING

Invisible agents, 6-åringar

Kaplan (ref i Farias & Granqvist, 2007) har funnit att spädbarn vilka klassificerats med desorganiserad anknytning, vid sex års ålder berättar om barn-föräldra-separationer med inslag av ”invisible agents”. Mammor med desorganiserad anknytning tenderar att tillskriva sina barn sådant som ”psycic powers” och möjligheten att stå i kontakt med de som dött (George & Solomon, 1999, ref i Farias & Granqvist, 2007).

Mammor, barn ”psycic powers”

Mammor med desorganiserad anknytning tenderar att tillskriva sina barn sådant som ”psycic powers” och möjligheten att stå i kontakt med de som dött (George & Solomon, 1999, ref i Farias & Granqvist, 2007).

Desorg tal, astrologi, varsel

Forskare har även funnit att en s k ”desorganiserat tal” i AAI-intervjuer korrelerar med att intervjupersonen rapporterar en mängd erfarenheter och trosföreställningar som också återfinns inom New age, sådant som astrologi, varsel, kontakt med döda, besättelse, telepati och reinkarnation (Hesse, 1999, ref i Farias & Granqvist, 2007).

Desorg prata, barndom

Farias & Granqvist (2007) refererar till fenomen vilka alla kunnat kopplas till en beredskap för att gå in olika grader av dissociativa tillstånd, nämligen disorganiserad anknytning i späd ålder, disorganiserat prat i vuxen ålder, samt höga värden på NAOS-skalan (se ovan).

Privacy of thought, 6-åringar

Forskning på 6-åringar med ambivalent anknytning (Main, 1991, refererad i Farias & Granqvist, 2007) har visat att dessa har svårt att förstå ”privacy of thought”, liksom de hade en förhöjd tro på paranormala fenomen och sammanhang.

Esoterisk litt

I en belgisk undersökning (NN??, 2003 ref i Farias & Granqvist, 2007) kom forskarna fram till att individer med en ambivalens/preockuperad anknytningsstil tycker mer om att läsa andlig esoterisk litteratur.

HYPOTESER

Bakgrund till andl inte lika!

Författarna varnar för att tro att de bakomliggande faktorerna för olika typer av andlighet är desamma. Detta verkar inte vara fallet, utan till och med tvärtom. (Far&Gran, 2007) (komp vs korr t ex)

New age = komp-hyp

Författarna konstaterar, att de undersökningar som gjort på New age och anknytning fram till dess (Farias & Granqvist, 2007), har ”uniformly and strongly supported the compensation hypothesis. Individuals who, according to self-reports or independent judges, have experienced parental insensitivity while growing up are particulary inclined to endorse the New Age”.

Det är en tankevärld som uppvisar vissa karaktäristika som antas kunna kännas bekanta för den som utsats för psykiska och/eller fysiska övergrepp, försummelse, etc, under de formativa åren i barndomen.

Magiskt tänk, trol blir intr av new age

En person med läggning för magiskt tänkande behöver inte för den skulle bli intresserad av new age, även om sannolikheten är större (Farias & Granqvist, 2007). Personlighetsdrag och kognitiva dispositioner är till stor del genetiska, varför detta lär spela in också. När personer berättar att deras andliga sökande börjat i vuxen ålder så är det förmodligen inte sant, utan det bygger på en viss kognitiv predisposition som funnits där innan (Farias & Granqvist, 2007).

Personlighetsdrag även PGA new age-intr

Även om sådant som personlighetsdrag har en genetisk komponent, så vill författarna inte utesluta att de fynd de gjort också kan uppstå som en effekt av att man intresserat sig för och varit involverad i New Age (Farias & Granqvist, 2007).

Förf reserverar sig för att man, på grund av att longitudinella studier saknas, inte kan utesluta att det är själva new age-intresset som formar individen, snarare än att det är en viss läggning som gör att hon eller han dras till denna typ av fenomen. (Farias&Granqvist, I Kemp, 2007)

Förf påpekar att även om new age-anhängaren själv ofta talar om ett sökande som började i sena tonåren t ex, så bygger det på formande erfarenheter gjorda mycket tidigare i livet.

Biologi och anknytningserfarenheter

Farias & Granqvist (2007) föreslår att det är en kombination av biologi och anknytningserfarenheter som leder fram till ett engagemang i new age: ”[B]asic underlying processes of cognition and emotion, related to a particular pattern of personality traits and attachment organisation, which may make some individiual more likely to report such unusual experiences and participate in the New Age” (s124).

Föreslår att det är en kombination av biologi (kognitiva och personlighetsfaktorer, konstitution, kognitiv stil) ihop med tidiga erfarenheter av föräldrar etc som ligger bakom new age-intresset, s124 (Farias & Granqvist, 2007)

Farias och Granqvist (2007) skriver att tiden nu är inne att söka de biologiska korrelaten till new age-intresset.

Toxic parenting

Antas kunna attraheras av den populärpsykologiska syn som är vanlig inom New age, med tal om ”toxic parenting” (Far & Gr, 2007?)

 

Farias, M., Claridge, G., Lalljee, M. (2005). Personality and cognitive predictors of New Age practices and beliefs. Personality and Individual Differences. 39: 979-989

Magiskt tänkande/”väggar”, olika rel, 99 pers

Farias, Claridge & Lalljee (2005) rekryterade 99 personer till en undersökning för att mäta tendens till magiskt tänkande, samt tunna respektive tjocka ”väggar. Testpersonerna skulle inte ha någon historia av psykiatrisk sjukdom. Deltagarna testades med ett batteri av instrument, dels för att fastställa typ av andlig eller religiös orientering, dels för att testa personlighetsdimensionerna ovan. Personer med new age-orientering fick höga poäng på båda de dessa skalor, medan de som hade en traditionell religiös orientering inte utmärkte sig i något av dessa avseenden.

”The thin boundaries construct accounts for some characteristics of the New Age religiosity, such as the sense of ’connectedness’ and ’holism’, as well as a particulary associative thinking style, and an emotional vulnerability or hypersensitivity” (Hartmann, 1991; ref i Farias, Claridge & Lalljee, 2005).

Borderline (tunnväggighet/schizotypi)

I flera undersökningar har personer med Borderline personlighetsstörning, samt de med Schizotyp dito, utmärkt sig för att ha särskilt tunna väggar (Farias, Claridge & Lalljee, 2005)

Tunna väggar/Clairvoyance

En person med ”tunna väggar” utmärker sig för att sådant som att känslor och tankar blandas samman, att hon eller han oftare rapporterar eller tror på sådant som clirvoyance  (Farias, Claridge & Lalljee, 2005)

Holism/Magiskt tänkande

Holismen inom new age kanske också kan förklaras med en böjelse för ”magiskt tänkande” som forskning kunnat uppvisa (Farias, Claridge och Lalljee, 2005). En sådan läggning karaktäriseras av just en holistisk världsbild där ”entities and events are connected in a way that defies modern rationalistic notions of causality” (Farias & Lalljee, 2008).

100 punkter

Ett laboratorieexperiment där testpersonen fick sitta framför en dataskärm i ett svagt upplyst rum. 100 punkter som växlade i hög hastighet på ett slumpvist sätt visades för testpersonen under tio minuter. Instruktionen var att motiv skulle komma att växla med slumpvisa bilder, och att de skulle säga till när det kom något som gick att känna igen. Newage-anhängare såg signifikant fler motiv (t ex djurmotiv, dansande människor, änglar etc). Personer med en traditionell religiös orientering såg inte mer än genomsnittet (Farias, Claridge & Lalljee, 2005).

Schizotypi har beforskats utifrån två olika modeller.

Den ena ser schizotypi mer som en avgränsad sjukdom eller ett problem, eller något som ligger nära schizofreni och psykossjukdom, medan den andra betraktar schizotypi som något som finns längs ett spektrum från adaptivt eller harmlöst, till potentiellt problematiskt. Det kan till och med tänkas att ett förhöjt värde på denna variabel kan vara till glädje för individen, för fantasi och spiritualitet. Här ser man schizotypi som en personlighetsdimension och inte som patologi (Farias, Claridge & Lalljee, 2005).

Schizotypi, magiskt tänkt, cognitive loseness (jmfr trad rel)

Ett experiment visade att personer med en new age-orientering fick högre poäng på schizotypa personlighetsdrag, magiskt tänkande, kognitiv loseness, och stor känslighet (”emotional hypersensitivity”). Dessa egenskaper återfanns inte hos dem i gruppen som hade en traditionell religiös orientering (Farias, Claridge & Lalljee, 2005).

Tunnväggighet, magiskt tänk: Farias et al (2005)

En egen grupp psykologiskt

En egen grupp även psykologiskt

På gruppnivå utmärker sig newage-anhängare för viss kognitiva drag. Sett till vissa kognitiva och personlighetsmässiga drag är det signifikanta skillnader mellan gängse religiösa individer och dem som är engagerade i new age (Farias, Claridge & Lalljee, 2005).

 

Granqvist, P. et al. (2007). Examining Relations Among Attachment, Religiosity, and New Age Spirituality Using the Adult Attachment Interview. Developmental Psychology. Vol 43. No 3

”Role reversals” – Högt på NAOS

Granqvist och kollegor (2007) har även använts sig av Adult Attachment Interview (AAI). I en undersökning lät man en grupp med vuxna (n=84) som rekryterats från olika religiösa sammanhang besvara dels NAOS, dels blev de intervjuade med AAI. Resultaten visade bland annat att de vilka svarat högt på NAOS också bedömdes ha haft en avsevärt mindre kärleksfull uppväxt, med mer av sådant som avvisande och rollförvirring (”role reversals”) än de som fått fått låga poäng.

 

Granqvist, P. (2004). Myten om öppenhet och tolerans. Psykologtidningen (7)

Underdiagnosticerat lidande

Granqvist (2004) skriver att anhängare av new age riskerar att få leva med “ett underdiagnosticerat lidande” och att det är angeläget att öka kunskapen om detta område.

Granqvist, P. Nyandlighetens psykologi. Artikel. Hämtad från: http://www.troochvetande.se/artiklar.php?id=105 (2010-08-17)…?

 

Granqvist, P; Hagekull, B. (2001) Seeking Security in the New Age: On Attachment and Emotional Compensation. Journal of the Scientific Study of Religion. (40:3) 527-545.

Spec anknytning

Främst har det då handlat om desorganiserad och preoccupied/ambivalent anknytningsstil som i allmänhet förknippas med ett stort mått av lidande och besvär hos normalpopulationen, sådant som borderline personlighetsstörning, disassociaton och ångest (Granqvist & Hagekull, 2001? Kolla!)

Höga poäng på NAOS, och AAI, Romantic attach sc

Från AAI-intervjuer med anhängare av new age, där han påvisat likheter med personer med desorganiserad anknytning. Personer med höga poäng på NAOS-skalan fick även höga poäng på s k ”romantic attachment disorganisation”, vilket bland annat handlar om sådant som att individen drar sig undan närhet (mer def!)(Granqvist & Hagekull, 2001).

 

Houtman, D., Aupers S. (2007) The Spiritual Turn and the Decline of Tradition: The Spread of Post-Christian Spirituality in 14 Western Countries, 1981-2000. Journal for the Scientific Study of Religion. 46(3):305-320

Psykologisk forskning

En fråga som kan ställas är om personer som omfattar eller intresserar sig för denna nyare andlighet också delar vissa personlighetsdrag? Det har gjorts forskning på anhängare av new age, framför allt utifrån kognitionspsykologisk och anknytningsteoretisk synvinkel, som tyder på detta.

Forskning på gruppen new age-anhängare har visat på förekomsten av sådant som ”tunnväggighet” (Hartmann, åååå; NN, åååå), magiskt tänkande (ref), schizotypa personlighetsdrag (ref), cognitive loseness (Brugger et al, 1993, refererat i Farias, Claridge & Lalljee, 2005), emotional hypersensitivity, dissociation light/absorption, samt”tunnväggighet”.

Tunna väggar: Hartmann, Farias m fl

En person med ”tunna väggar” utmärker sig för att sådant som att känslor och tankar blandas samman, att hon eller han oftare rapporterar eller tror på sådant som clärvojans. (Hartmann, se art!).

Magiskt tänkande

Cognitive loseness/Läckage från det förmedvetna

Saroglou, Delpierre och Dernelle, 2004

”Självtranc” el individualism

Schizotypi
Absorption

Light schizotypi samt en lättare form av dissociation kallad ”absorption”, att kunna bli uppslukad. (Far & Granqv, 2007)

Hur de kognitiva dragen påverkar
Många byter grupp, lösa band: Farias och Granqvist (2007)
Varför denna univers och inte ”koll” jämlikhet? Farias (2008)
Egen grupp även psykologiskt
Unusual but sound minds? Farias

Åsikterna går dock isär om huruvida dessa fynd tyder på större ohälsa eller dåligt mående på gruppnivå

Annorlunda, men behöver inte må sämre

”Unusual but sound minds” (Farias, 2012? Se OneN!)

Schizotypi

Farias och G ref också till forskning som gjorts för att testa korrelation mellan new age intresse och schizotypala drag. Det är inte svårt att se paralleller när man t ex läser DSM-4 om diagnosen. (Farias&Granqvist; i Kemp, 2007)

Kognitiva fynd

Tunnväggighet

Magiskt tänkande

Anknytningsteoretiska fynd

Kort om anknytningsteori

Anknytningsmönster

6-åringar

Judar och ”Gud”

Hur andlighet väljs

Korrespondens

Kompensation

Tredje…

Sammanfattning

Vad förklarar intresse i new age etc?

Vad förklarar gemensamma drag?

Genetiskt
Anknytningserf
Själva läran

Mår anhängare sämre

Emot
Buxant
Farias (2012/2013)
BPS (2011)
Peters et al (1999)
För
Granqvist
Kirkpatrick
Slutord

Slutord

Jag vill till sist tacka mina respondenter för att de så generöst och tillitsfullt delat med sig av sina tankar och funderingar om såväl sina egna liv, som tillvaron i stort. Vid en första anblick och genomläsning kan nog denna studie förefalla nedvärderande och kritisk och jag förstår om någon kan känna sig förrådd eller utelämnad. Men jag vill försäkra att mitt intresse för området är genuint.

Mer än att klanka på det som är potentiellt problematiskt med new age/nyandlighet, så finner jag faktiskt frågan om ett eventuellt kontinuum mycket intressantare.

Det går att förstå NA:s popularitet mot bakgrund av stämningar i vår samtid. Men det går också att förstå något mer generellt om vår samtid och levnadsvillkor utifrån studier i NA. De påfrestningar som anhängare exponeras för, från omgivningen såväl som från sitt eget inre, har mycket gemensamt med utmaningen att leva och mogna i kanske framför allt det västra kultursfären. NA gör vissa mentala processer mer synliga.

Slutsats. Vår situation har mkt gemensamt med NA. Förnekandet av grundläggande mäskliga villkor är besläktade. Detta är något naturligt att värja sig emot, som går stegvis livet igenom – barn, tonår, ung vuxen, o s v – och berör personlig mognad. Men man kan argumentera för att vår tids människor gör extra motstånd mot åldrande, svaghet, bräcklighet. Det är vårt vanl förnekande i det längsta, men armerat eller legerat. Så NA kan vara en försvårande faktor för vanlig livsmognad. Förm så på gruppnivå. Farias o Gr bekymmer värt ta på allvar.

Ett resonemang för att försöka gå NA till mötes. Inom NA tänker man sig att människan utvecklas under lång tid för att bli redo för att leva i/återvända till den andliga världen. Vad är det som tar en sådan tid? Vi befinner oss på jorden för att lära oss att tänka och skapa ändåmålsenligt. Målet är att bli fullkomligt kärleksfulla individer.

Det är bara i den tunga jordiska materian som sådant lärande är möjligt. Här får vi respons på våra handlingar. I den andliga världen sker allt ”på tankens bud” och lärande och mognad är inte möjligt.

Även om skulden är ”en illusion” så kanske ändå förmågan att känna skuld ingår i denna utbildning?

”En sårad flykting mellan två riken.” Är det någon i materialet som tar upp den tanken?

Förslag till vidare forskning

Förslag till vidare forskning

Denna studie har haft två ingångar till fenomenet. Dels har den fokuserat på lärans inverkan på individen. Här kan mycket mer göras. En fördjupad psykodynamisk-psykoanalytisk undersökning. ”Bra” och ”dålig” religion. Dels har den tagit upp ett gammalt spår ur religionspsykologin som handlar om sådant som.

Jag har i denna studie föreslagit att fenomenet bör förstås psykodynamiskt. Förmodligen är det så att viss andlighet utsätter individen för större press/frestelse att fungera ”under sin nivå”. Men detta kommer få olika effekt på olika individer, förmodligen beroende på flera olika faktorer: lärans ”tvingande koherens”, individens personlighetsstruktur, mm.

Longitudinella studier.

Att göra longitudinella studier för att få en större förståelse för hur ett intresse för new age/nyandlighet kan uppkomma återstår att göra (Granqvist, m fl). Men det tål att påpekas att även om dessa fynd skulle peka på en kausalitet med uppväxtfaktorer så skulle inte dessa resultat vara övertygande utifrån ett new age/nyandligt perspektiv, då det antas att individen har med sig sin egen personlighet från ett tidigare liv som endast ”aktiveras” av kontakten med omvårdnadspersoner och tidiga miljöfaktorer.

Filosofisk analys.

De filosofiska eller teologiska invändnigar som görs kommer naturligtvis främst från kristet håll (Adel…, m fl). Det skulle vara intressant om en filosof ville försöka beskriva vad det är som är karaktäristiskt med new age eller nyandlighet, i relation till t ex ateism/agnosticism och kristendom. Om det går att fånga? Ekvation, villkorssatser. Filosofiskt sett kan den nyandliga världsförklaringen förefalla vattentät. Den förklarar

Differentiera, new age/nyandlighet ”typ 1”, ”typ 2”, osv

New Age har anklagats för att sakna gemensam världsåskådning, gemensam ideologi, gemensam organisation, s17

New age är av en nebulös natur, s21 Chryssides 2007. Den forskning som gjorts har varit på ”new age”-intresserade (Granqvist). Den populära föreställningen att new age är ett smörgåsbord sätts i fråga av flera forskare.

New age respektive nyandlighet är uppfattas allmänt som mycket heterogena grupper. Istället för att argumentera för att denna företeelse faktiskt är mer homogen än vad man vanligtvis tänker sig, så kan man nalkas det hela från andra hållet. Att ange några kriterier som får konstituera ens grupp. Denna kan man sedan kalla vad man vill. I den efterlysning som gick ut angavs ”nyandlighet/new age”. Detta får gälla även i denna studie. Här efter kallat NA, vilket ska ses som ett slags mix av de båda.

Jag upplever att den är heterogen, inte så mycket för alla dess exotiska praktiker och föreställningar, och att det finns så många olika slags healing t ex – med märkliga namn och anspråk – som individen kan skifta mellan, utan att bredden är längs ett slags axel, som har med rationalitet versus känsla att göra.

Alla inom NA omfattar en acceptans för i princip samma saker. De skiljer sig åt – och kan möjligen på den grunden fördelas till några få grupper – efter vad som är i centrum för deras uppmärksamhet, och vad som är perifert: För somliga är upplevelsen det primära, metafysiken sekundär. För andra är det tvärtom. Ungefär som i alla andra religiösa sammanhang. Ofta har dessa individer inte så mycket att säga varandra, eftersom deras uppfattningar är så outvecklade i den avdelning som inte är i deras fokus. I en enkät kommer gruppen att framstå som mer homogen än vad den i själva verket är! Och vid en inventering av utbudet i en new-age-bokhandel etc kommer den framstå som mer heterogen och ombytlig än vad den egentligen är. Båda perspektiven är sanna.

Här är den forskning som gjorts inom kognitiv psykologi, som pekar på att i vissa aspekter har traditionell kristendom och ateism mer gemensamt, jämfört med new age/nyandlighet, såväl gåtfull som fruktbar.

Genusaspekter.

Det vore intressant att mera på djupet undersöka genusaspekter inom new age/nyandlighet. En del har gjorts (Löwenadler, m fl). Detta material antyder att det skulle kunna finns könsspecifika skillnad här, t ex i hur kvinnor och män uppfattar och/eller rentav använder sig av sådant som separationer i ljuset av new age/nyandlighet. Detta skiljer sig i så fall förmodligen inte från emancipatoriska aspekter i annan forskning, men vad som gör det extra intressant i denna grupp är att själva intresset i sig handlar så mycket om frigörelse, personligt självförverkligande, att uppleva sig stark och fri, agens, självständighet, individualism, osv.

En annan genusaspekt är hur new age /nyandlighet uppmuntrar individen att utveckla eller betona mer klassiskt kvinnligt ideal, att vara kärleksfulla, förstående, hänsysnfulla och så vidare. Hur verkar detta på kvinnorna respektive männen? För kvinnorna skulle det kunna innebära en förstärkning av något som redan förväntas av dem. Dels att leva upp till ett klassiskt kvinnligt ideal, dels att ta för sig, frigöra sig, sätta ned foten. Samtidigt finns det individualistiska imperativ, till självförverkligande, frigörelse.

Är det så att emancipationen för kvinnor inom NA kan bli en fälla eller ett övermäktigt projekt? (Hur har jag tänkt här?)

Paralleller till nutidsmänniskans tänkande.

Det är tydligt att typiska nyandliga föreställningar har stor acceptans hos allmänheten. Vad betyder det? Att undersöka skillnader mellan magiskt tänkande eller vidskepelse och new age/nyandlighet som livsfilosofi. Att ytterligare differentiera i detta. Benignt och malignt.

”Pseudo”-fenomen

Det finns överallt i litteraturen exempel på hur vedertagna diagnoser används i ”light”-betydelse. ”Imposed aneroxia” i sektsammanhang, en sorts ”psykopati” eller oberördhet som kan följa på narkotikamissbruk, harekrisna-munkar som kan verka ”psykotiska”, ungdomar som kan uppvisa en ”borderlinelik” personlighet på tröskeln till vuxenlivet, osv.

Sunda anhängare av new age/nyandlighet

Att närmare undersöka den grupp som förefaller kunna omfatta denna världsbild utan att det får några som helst negativa konsekvenser. Individer som eventuellt har egna upplevelser av sådan ”upplysning” som förekommer anekdotiskt i materialet, vilket intervjupersonerna menar kan förväxlas med psykotiska fenomen. Detta blir i så fall en forskning som korsar gränsen över i den transpersonella psykologin, i Abraham Maslows efterföljd.

Många stora vetenskapsmän är och har också genom historien varit djupt religiösa, och vidskepliga, med dagens mått mätt. Newton, m fl. Varför? Av gammal vana? Omvärldens norm? Vad så med oss idag, vilken norm är det vi lätt faller tillbaka på, respektive kan behöva medvetandegöra oss om? Synkronistiska idéer, om astrologi.

Metoddiskussion

Metoddiskussion

På grund av intervjuämnets karaktär, att intervjupersonerna ombeds att öppna sig om något både personligt och potentiellt känsligt, därtill för en forskare i psykologämnet som kunde antas vara kritisk till sådant som religiositet, fick intervjuaren anstränga sig att skapa en god atmosfär.

En intervjusituation där man ska avge svar om sina innersta tankar, i ett forskningssammanhang, tillsammans med en person som själv inte delar med sig så mycket, kan inte sägas vara en ”normal” situation. En person kan antas prestera på lägre nivå än annars. Det vore förståeligt.

Intervjuaren bemödade sig att intervjupersonen skulle förstå att intervjuaren, om något, faktiskt hade en positiv bias. I andra fall kändes det extra motiverat att markera en kritiskt forskande hållning.

Vid några tillfällen under intervjuerna, till exempel när respondenten kom in på hur ifrågasättande akademiker har varit till sådant som New age, upplevdes det motiverat att ytterligare markera att intervjuaren själv hade en viss förförståelse och sympati för fenomenet. Det kunde också vara att intervjuaren i vaga ordalag berättade om sin egen bakgrund och engagemang.

Representativitet.

Det går inte att säga i vilken grad deltagarna i undersökningen varit representativa för populationen. Detta är inte heller syftet med en kvalitativ intervjustudie (ref). Informanterna uppvisar såväl likhet som variation, som kan säga något intressant om fenomenet. Att proportionerna är rättvisande är inte avgörande för detta.

I efterlysningen “Alternativa svar på de eviga frågorna” är ledande? Mm… Se efterlysningen

Avslutande diskussion

Avslutande diskussion

I den här studien har jag försökt lägga ett psykodynamiskt-psykoanalytiskt raster över fenomenet new age/nyandlighet. Att teoretisera kring ”ett kontinuum” i hur anhängare förmår handha och leva med denna föreställningsvärld.

Det har varit min önskan att vidga det psykologiska perspektivet på new age/nyandlighet. Att beakta och erkänna, och försöka förklara, en del av de svårigheter eller utmaningar som ligger i denna föreställningsvärld och som förmodligen är sant på gruppnivå. Men att beroende på olika faktorer, ”personlig mognad”, så behöver det inte vara problematiskt för den enskilde individen.

Personligheten sätts under extra hög press från läran, men utgången är ändå inte är given. Freuds kritik av religiositet är ännu relevant för att beskriva de potentiellt problematiska sidorna av religion och andlighet. Senare psykoanalytiker har nyanserat bilden och förmått kasta ljus över även den andra änden av detta kontinuum.

Frågan om new age/nyandlighet är ett heterogent fenomen, ”ett smörgåsbord”, eller om det trots de många olika uttrycket trots allt är ett homogent fenomen? Båda har kanske rätt.

Är new age/nyandlighet en fara för folkhälsan, som Granqvist (ref)hävdar? På gruppnivå är det förmodligen sant, men det är värdefullt att betona och försöka fördjupa förståelse för individnivån. För där är dessa iakttagelser förmodligen inte utan vidare sanna.

Nutidsmänniskans situation har mycket gemensamt med new age/nyandligheten. Förnekandet av grundläggande mänskliga villkor är besläktat. Detta är något naturligt att värja sig emot, som går stegvis livet igenom – barn, tonår, ung vuxen, o s v – och berör personlig mognad. Men man kan argumentera för att vår tids människor gör extra motstånd mot åldrande, svaghet, bräcklighet. Det är vårt vanliga förnekande i det längsta. Med de typiska new age/nyandliga föreställningarna ”armeras” dessa försvar kan bli en försvårande faktor för vanlig livsmognad. Farias & Granqvists fynd är värda ta på allvar.

Det går att förstå nyandlighetens popularitet mot bakgrund av stämningar i vår samtid. Men det går också att förstå något mer generellt om vår samtid och våra levnadsvillkor utifrån studier i nyandlighet. De påfrestningar som anhängare exponeras för, från omgivningen såväl som från sitt eget inre, har mycket gemensamt med utmaningen att leva och mogna i kanske framför allt den västra kultursfären. Nyandligheten gör vissa mentala processer mer synliga.

”Tolerans of ambiguity” är en viktig markör.

Varför upprör new age/nyandlighet?

En del av motståndet emot new age kan nog vara välgrundat. Det är något med dess elitism och kritiklöshet som betraktare, på goda grunder, kan stöta sig på.

Annat har förmodligen med tillvänjning att göra. En del av de traditionellt kristna föreställningarna är knappast mindre uppseendeväckande eller mindre i konflikt med vetenskapens syn på vad det som är möjligt eller verkligt. Dock har de varit en del av vår kultur så länge att de sällan väcker uppmärksamhet.

Ett viktigt fynd från forskningen är, så klart, hur pass utbredda de typiska new age-föreställningar faktiskt är i befolkningen. 20-25% etc uppfattar reinkarnation som antingen sant eller inte osannolikt. Telepati, kontakt med avlidna anhöriga, mm.

(Hammer, 2004) Den oro vissa känner inför new age-anhängarna, och kritik, kan vara missriktad. “Oroade sekulära rationalister överdriver riskerna med ett new age-engagemang helt enkelt därför att de övervärderar avståndet mellan dem själva och dem som är intresserade av new age” (Hammer, 2004, sid. 348).

Några ord till new age/nyandlighetens försvar

Av respekt för ämnet och mina respondenter vill jag framhålla att det är omöjligt att utesluta att inte new age/nyandlighet i sig själv har en förklaringskraft, som på sätt och vis kan vara starkare än den gängse religionen och naturvetenskapen och som faktiskt svarar för en större eller mindre del av dess dragningskraft på anhängaren. Men det ligger naturligtvis utanför denna studie att undersöka hur det förhåller sig i den saken, om det ens går att göra på ett systematiskt sätt. Den här diskussionsdelen har begränsat sig till vissa psykologisk aspekter.

En beskrivning på new age/nyandlighetens egna premisser.

Inom new age tänker man sig att människan utvecklas under lång tid för att bli redo för att leva i/återvända till den andliga världen. Vad är det som tar en sådan tid? Vi befinner oss på jorden för att lära oss att tänka och skapa ändamålsenligt. Målet är att bli fullkomligt kärleksfulla individer. Det är bara i den tunga jordiska materian som sådant lärande är möjligt. Här får vi respons på våra handlingar. I den andliga världen sker allt ”på tankens bud” och lärande och mognad är inte möjligt. Även om skulden är ”en illusion” så kanske ändå förmågan att känna skuld ingår i denna utbildning? ”En sårad flykting mellan två riken.” Är det någon i materialet som tar upp den tanken?

Att kristen etik i så hög grad är samstämmig med psykoanalysen

New age/nyandlighet – ett högriskprojekt?

Kanske är new age/nyandlighet ett högriskprojekt. All slags andlighet tillhandahåller ideal att leva upp till och framtidsvisioner. Normalt organiseras detta kring, och modereras av, individens gudsförhållande. Inom en andlighet som saknar en gudsbild, eller i vilken denna gudsbild är otydlig eller svårbegriplig – och i ännu högre grad om en del av de gudomliga attributen förläggs till individen så exponeras individen för mer än vad hon eller han kan bära.

Ökat regressionstryck. Olika individer kommer här att drabbas olika, beroende av vilka resurser han eller hon förfogar över.

Hur är det att leva med det fulla ansvaret för sitt öde och hur få ihop det med “guds kärlek”? Resonemangen i datamaterialet kan påminna om resonemanget: “Jag får bara vad jag förtjänar.” Vad ska man tänka om detta? Även om man har en koherent, “logisk” världsbild där dessa sammanhang förklaras, går det att hålla isär, så att man inte känner sig övergiven eller försummad?

Tankar om karma och reinkarnation finns inom andra religiösa tankeriktningar. Men som Hammer hävdar så förstås dessa tankar ändå på ett lite annat vis inom t ex folklig hinduism. Ödet är inget som individen själv måste bära. Anhöriga och efterlevande är på ett annat sätt involverade, offrar till gudarna för den avlidnes räkning, m m.

Om man skulle försöka inordna new age i den gängse kristna dikotomin, mellan att människans frälsning beror av Guds “nåd” eller att den beror av hennes egna gärningar, så ansluter sig new age helt klart till det senare. New age kan här uppfattas som mer radikal än till och med de mest radikala reformerta kristna rörelserna, t ex Livets ord. Hon slipper verkligen undan.

Granqvist och AAI-intervjuerna.

Båda sidor har rätt. Jag tror att patologin är högre än vad anhängare inom new age/nyandligheten själva tänker sig. Granqvist m fl har rätt. Och deras argument stämmer: den med skakig uppväxt o erfarenheter kommer att känna sig hemma i na:s 1) generella tolerans för olikheter, 2) benägenheten att feltolka och uppvärdera faktiska svårigheter till tecken på superioritet, rent av, 3) läran passar de relationserfarenheter man har, role reversals etc. Därför är det rimligt att tro att fler där faktiskt mår sämre.

Men samtidigt kan man ana att det för väldigt mycket som bedöms och etiketteras, för sin likhet med vedertagna mönster och symptom, borde få ett “pseudo-” före sig eller “-likt” på slutet. NA-kulturen är inte så tossig som de verkar, folk är inte det. Dels feltolkas somligt, överreagerar, utifrån kulturella normer (Hammer).

Gud.

Även om jag inte är kristen själv, eller har någon gudstro att tala om, så gör dessa berättelser ett beklämmande intryck på mig

Kanske att till och med ateisten kan ha en mer tillfredsställande relation till sin icke-gud (Jones) än vad en anhängare av new age/nyandlighet kan ha till sin version. Detta skulle nog gå att utreda med hjälp av psykodynamisk teori.

Jag är böjd att tro att av de tre guds-relationerna, den kristna, den ateistiska och den gud som new age/nyandligheten omfattar, är den senare den minst lyckade ur ett hälsoperspektiv.

Skulden.

Om NA betraktas från psykoanalytiskt perspektiv så kommer frågan om skuld upp. Känslan av skuld, och viljan att reparare vad man förbrutit – och be om förlåtelse, nåd – är centralt för psykoanalysen. Även för den som betraktar NA från kristet håll kommer skuldfrågan upp.

Inom NA är frågan om skuld central, men man kommer till en helt annan slutsats än såväl de kristna som psykoanalytikerna. Är inte det intressant? Psykoanalytikerna och de kristna betraktar människan ur perspektiv som liknar varandra.

Om att leva upp till en viss standard, o s v. ”Många är rädda att onda tankar och känslor skall komma ut, när man släpper på kontrollen. Och visst kan det vara så. Men vi är ju inte kallade att frälsa oss själva. Det är Guds jobb” (Persson, 2007, hur ref föreläsningsmanus fr webben?)

New age och Jung.

Flera av informanterna nämner Jung som en inspirationskälla. Att NA passar ihop med och har tagit starka intryck av jungiansk psykologi framgår också av litteraturen (Hammer?). Jung ställs ibland emot Freud och psykoanalysen, och den senare kommer då ofta till korta. Men detta bygger delvis på en missuppfattning. I vissa frågor eller aspekter stod de två giganterna långt ifrån varandra, men i andra aspekter var de påfallande lika och kanske barn av samma tid. Deras människosyn var individualistisk. Och medan den psykoanalytiska rörelsen behövt anpassa sig till och ta intryck av relationella och interpersonella perspektiv (Bowlby, Stern m fl, även Kohut) – och jämka samman dessa med arvet från Freud – så är det snarare NA som kan göra ett ålderdomligt intryck, helt oavsett de jungianska begreppen ytligt sett tycks handla om sådant man också delar med andra o s v.

Är new age en ”religion” bland andra?

Är new age vanlig religion, eller är den ett speciellt atypiskt fenomen, som fordrar speciella teorier? Bådeoch vill jag hävda. Den sysslar med samma frågor, löser i stort sett samma problem, har likheter på många vis, ger svar på liknande eviga frågor. I den meningen är den religion. Men så finns det sådant som är speciellt led den. Det är vad jag velat visa med denna studie, eller vad denna studie landat i. Det är en andlighet med högre psykologiska insatser. Freuds religionskritik är i vissa avseenden mer träffande för new age/nyhamdligheten än vad den är, och var, för religionen. Om Freud inte varit så driven av det han var deiven av, så kanske han i högre grad hade velat göra n åtskilnad mellan adaptiv, harmlös, rent av berikande, religiositet, och aspekter av sådan ockultism som fanns också på hans tid.

Allmänheten som dragit kortaste strået – igen?

Vetenskapsmännen gått vidare. Allmänheten dragit kortaste strået. Om religionen i perioder har tjänat den rådande ordningen, fått människor att bete sig på ett sätt som varit systembevarande, så kan något liknande gälla för sekulariseringen idag. En grund för konsumism? Fattigdom, saknad.

Vår tid, paralleller till new age/nyandlighet

Det går att förstå new age/nyandlighetens popularitet mot bakgrund av strömningar i vår samtid. Men det går också att förstå något mer generellt om vår samtid och levnadsvillkor utifrån studier i new age/nyandlighet. De påfrestningar som anhängare exponeras för, från omgivningen såväl som från sitt eget inre, har mycket gemensamt med utmaningen att leva och mogna i kanske framför allt det västra kultursfären. NA gör vissa mentala processer mer synliga.

Förnekandet av grundläggande mänskliga villkor är besläktade. Det är något naturligt att värja sig emot, som går stegvis livet igenom – barn, tonår, ung vuxen, o s v – och berör personlig mognad. Man kan argumentera för att nutidsmänniskan gör extra motstånd mot åldrande, svaghet, bräcklighet. Det är vårt vanliga förnekande i det längsta. Det bekymmersamma med new age/nyandlighet är att med denna världsbild blir det ”normala” motståndet (försvar) ”armerat” eller ”legerat”. Så new age/nyandlighet kan vara en försvårande faktor för vanlig livsmognad. Förmodligen stämmer detta på gruppnivå. (Farias o Granqvists funderingar värda ta på allvar.)

Är new age/nyandlighet ”dålig religion”?

Hur är new age? New age ger svar. Detta har den gemensamt med mer fundamentalistiska religiösa system. Konkreta svar på detaljnivå. Risk att det förnuftiga invaderar områden som i vuxen ålder skulle få förbli lekområde? (se ref Igra, hos Jemstedt om ”läckage” mellan nivåer som psykoanalysen syftar till att hjälpa med, om det behövs!)

Rotstein om ”glapp” (Hammer, ref). Deta ansluter också till en mängd talesätt och ordspråk ur folkpsykologin: “Om något verkar vara för bra för att vara sant så är det förmodligen det också”, “Vägen till ragnarök är kantad av goda föresatser”, “När det bästa blir det godas fiende”, m fl.

Hos Wilfred Bion (Bion, ref?) finns uttrycket ”negative capability”, helt enkelt att kunna stå ut med att inte veta. Av samme författare:”‘[P]recision’ is too often a distortion of the reality, ‘imprecision’ too often indistinguishable from confusion” (Bion, 1977).

Kallifatides (2004) skriver om översättandets möda. Smärtsamma erfarenheter har lett honom fram till slutsatsen att “[d]en fullständiga exaktheten är de dödas dröm”.

Loewinger’s stadier, de högre (wiki)

Loewinger’s stadier, de högre (wiki)

Conformist (E4)

‘Most children around school age…progress to the next stage, conformity’.[19] Persons begin to view themselves and other as conforming to socially approved codes or norms.[20] Teaching education as adult development. Theory into Practice, 17(3), p. 231 Loevinger describes this stage of having ‘the greatest cognitive simplicity. There is a right way and a wrong way and it is the same for everyone…or broad classes of people.[21] One example of groups conforming together at this age is by gender—boys and girls. Here persons are very much invested in belonging to and obtaining the approval of groups.[22] Behaviour is judged externally, not by intentions, and this concept of ‘belonging to the group (family or peers) is most valued’.[23] ‘the child starts to identify his welfare with that of the group’, though for the stage ‘to be consolidated, there must be a strong element of trust’.[17] An ability to take in rules of the group appears, and another’s disapproval becomes a sanction, not only fear of punishment. However rules and norms are not yet distinguished.

‘While the Conformist likes and trusts other people within his own group, he may define that group narrowly and reject any or all outgroups’, and stereotypes roles on the principle of ‘ social desirability: people are what they ought to be’.[22] Behaviour is judged externally, not by intentions, and the concept of ‘belonging to the group (family or peers) is most valued’.[23]

Self-Aware (E5)[edit]

Loevinger considered the Self-Aware (also known as ‘Conscientious-Conformist’) Transitional Stage to be ‘model for adults in our society’,[24] and thought that few pass the stage before at least the age of twenty-five.

The stage is largely characterized by two characteristics: ‘an increase in self-awareness and the capacity to imagine multiple possibilities in situations’…[25] [was] a stable position in mature life’, one marked by the development of ‘rudimentary self-awareness and self-criticism’: however the closeness of the self to norms and expectations ‘reveal the transitional nature of these conceptions, midway between the group stereotypes of the Conformist and the appreciation for individual differences at higher levels’.[26] Loevinger also considered the level to produce ‘a deepened interest in interpersonal relations’.[27]

Conscientious (E6)

At progression to ‘the conscientious stage…individuals at this level, and even more often at higher levels, refer spontaneously to psychological development’.[28]

By this stage, ‘the internalisation of rules is completed’, although at the same time ‘exceptions and contingencies are recognised’.[29] Goals and ideals are acknowledged, and there is a new sense of responsibility, with guilt triggered by hurting another, rather than by breaking rules. ‘The tendency to look at things in a broader social context’ was offset by a self seen as apart from the group, but also from the other’s point of view; as a result ‘descriptions of people are more realistic…[with] more complexities’.[30] Standards are self-chosen, and distinguished from manners, just as people are seen in terms of their motives and not just their actions.

The Conscientious subject ‘sees life as presenting choices; [s]he holds the origin of his own destiny…aspires to achievement, ad astra per aspera ‘[31] but by his or her own standards.

Individualistic (E7)

During this stage, persons demonstrate both a respect for individuality and interpersonal ties.[32] Loevinger explains’To proceed beyond the Conscientious Stage a person must become more tolerant of himself and of others…out of the recognition of individual differences and of complexities of circumstances'[33] developed at the previous level. The individualistic ego shows a broad-minded tolerance of and respect for the autonomy of both self and others. With a new distancing from role identities, ‘moralism begins to be replaced by an awareness of inner conflict’, while the new stage is also “marked by a heightened sense of individuality and a concern for emotional dependence”.[33] Subjective experience is opposed to objective reality, inner reality to outward appearance; and ‘vivid and personal versions of ideas presented as cliches at lower levels'[34] may emerge.

A growing concern for psychological causality and development will typically go hand in hand with ‘greater complexity in conceptions of interpersonal interaction’.[34]

Autonomous (E8)

Loevinger described this stage as marked by the freeing of the person from oppressive demands of conscience in the preceding stage’.[35] People at this stage are “synthesizers” and are able to conceptually integrate ideas.[36] The autonomous person also ‘recognizes the limitations to autonomy, that emotional interdependence is inevitable’.[35] The stage might also see a ‘confrontation with the limitations of abilities and roles as part of deepening self-acceptance’.[37]

‘Self-fulfillment becomes a frequent goal, partly supplanting achievement’, while there may well be a wider ‘capacity to acknowledge and to cope with inner conflicts’,[35] such as between needs and duties.

‘A high toleration for ambiguity…[and ] conceptual complexity'[35] – the capacity to embrace Polarity, Complexity, Multiple Facets, and to integrate ideas – is a further feature of the Autonomous Stage, as too is the expression of ‘respect for other people’s need for autonomy in clear terms’.[38]

Integrated (E9)

According to Loevinger, this is a rarely attained stage. At the Integrated stage,”‘learning is understood as unavoidable…the unattainable is renounced”.[37] The ego shows wisdom, broad empathy towards oneself and others, and a capacity to not just be aware of inner conflicts like the individualistic ego or tolerate inner conflicts like the autonomous ego, but reconcile and make peace with those issues.[39] This ‘Reconciling inner conflicts…cherishing of individuality'[40] are key elements of its Self-Actualizing nature, along with a fully worked-out identity which includes ‘reconciliation to one’s destiny’.[41]

Possible tenth stage[edit]

As differentiation increases, the model of ego development has found broader acceptance amongst international researchers. Therefore, a new stage E10 has been mentioned in reference to “Ich-Entwicklung”, the German equivalent of Loevinger’s stages.[citation needed]

Critical response[edit]

Susanne Cook-Greuter has further refined both Loevinger’s sentence-completion test instrument as well as definitions and distinctions among the stages of ego development.[42][self-published source?]

Some have maintained that ‘in general, Loevinger’s model suffers from a lack of clinical grounding’, and that arguably ‘like Kohlberg’s theory…it confuses content and structure’.[43] Based as her research was on the assessment of verbalised material, because ‘the measure focuses so heavily on conscious verbal responses, it does not discriminate intelligent, liberal people with severe ego defects from those who actually are quite integrated’.[44]

Nevertheless the wide extent of her research must give a certain weight to her findings. ‘Loevinger’s (1976) model of development is derived entirely from empirical research using her sentence completion test…The manuals contain hundreds of actual completions, organized by exemplary categories’.[45]

Fowler vs Peck

Fowler vs Peck

James Fowler’s Stages of Faith

In his book 1981 book Stages of Faith , James W. Fowler developed a theory of six stages that people go through as their faith matures based on the Piaget stages and Kohlberg stages. The basic theory can be applied, not only to those in traditional faiths, but those who follow alternative spiritualities or secular worldviews as well. In his 1987 book A Different Drum, M. Scott Peck offered a simplified version focusing only on the four most common stages. See also: Erikson stages

 StageDescriptionSimplified version by M. Scott Peck 
Stage 1Intuitive-ProjectiveThis is the stage of preschool children in which fantasy and reality often get mixed together. However, during this stage, our most basic ideas about God are usually picked up from our parents and/or society.I. Chaotic-AntisocialPeople stuck at this stage are usually self-centered and often find themselves in trouble due to their unprincipled living. If they do end up converting to the next stage, it often occurs in a very dramatic way.
Stage 2Mythic-LiteralWhen children become school-age, they start understanding the world in more logical ways. They generally accept the stories told to them by their faith community but tend to understand them in very literal ways. [A few people remain in this stage through adulthood.]  
Stage 3Synthetic-ConventionalMost people move on to this stage as teenagers. At this point, their life has grown to include several different social circles and there is a need to pull it all together. When this happens, a person usually adopts some sort of all-encompassing belief system. However, at this stage, people tend to have a hard time seeing outside their box and don’t recognize that they are “inside” a belief system. At this stage, authority is usually placed in individuals or groups that represent one’s beliefs. [This is the stage in which many people remain.]II. Formal-InstitutionalAt this stage people rely on some sort of institution (such as a church) to give them stability. They become attached to the forms of their religion and get extremely upset when these are called into question.
Stage 4Individuative-ReflectiveThis is the tough stage, often begun in young adulthood, when people start seeing outside the box and realizing that there are other “boxes”. They begin to critically examine their beliefs on their own and often become disillusioned with their former faith. Ironically, the Stage 3 people usually think that Stage 4 people have become “backsliders” when in reality they have actually moved forward.III. Skeptic-IndividualThose who break out of the previous stage usually do so when they start seriously questioning things on their own. A lot of the time, this stage ends up being very non-religious and some people stay in it permanently
Stage 5Conjunctive FaithIt is rare for people to reach this stage before mid-life. This is the point when people begin to realize the limits of logic and start to accept the paradoxes in life. They begin to see life as a mystery and often return to sacred stories and symbols but this time without being stuck in a theological box.IV. Mystical-CommunalPeople who reach this stage start to realize that there is truth to be found in both the previous two stages and that life can be paradoxical and full of mystery. Emphasis is placed more on community than on individual concerns.
Stage 6Universalizing FaithFew people reach this stage. Those who do live their lives to the full in service of others without any real worries or doubts.