Fowler, sammanfattning (29 apr 2014)

Fowler, sammanfattning (29 apr 2014)

”Faith Development Theory” – James Fowler

• Född 1940
• Metodistpräst
• Läste utvecklingspsykologi vid Harvard (träffade Erikson och Kohlberg)
• Boken ”Stages of Faith”(1981)
• 359 intervjuer, 3-84 år, kristna, 98% vita
• Bygger vidare på Piaget och Kohlberg
• 7 nivåer för ”trons” utveckling

Grundläggande idéer

• Man kan inte förstå trosstadier som man inte själv har upplevt
• När ett stadium går mot sitt slut beror det på att det är ett sätt att skapa mening i tillvaron som inte längre fungerar
• Alla uppnår inte samtliga stadier, ens om man blir mycket gammal

0
• Småbarn
• ”Den första grundläggande tron”, tillit
• Övre gräns när språket utvecklas, men nedre?
• Samspelet med föräldrarna sätter spår som sen kommer prägla ens andlighet

1

• 3-7 år
• ”Den intuitiva, projektiva tron”
• Barnet kan gå och springa, världen vidgas
• Fantasin försöker fylla i luckor och skapa sammanhang. Pre-logisk.
• Egocentrisk. Känner inte till några andra perspektiv
• När man frågar vad barn är rädda för, så säger de björnar, lejon, monster. Utan att ha sett dem! Men i fantasin finns de…
• Barnet har inte sina impulser, det ÄR i dem

2
• Skolåldern
• ”Den mytiska, bokstavliga tron”
• Börjar skolan, lära skillnad på fantasi och verklighet, orsak och verkan
• ”Fantasin kan man använda när man leker, men alltid annars gäller verkligheten”
• Förstår att andra människor ser på sitt sätt
• Berättelser är viktiga. Barnet är ”på båten”, kan inte se från stranden
• Kan se vad som är moraliskt rätt. ”Gärningsrättfärdighet”
• Gud är nu ”antropomorf”, tidigare varit si och så
• Har sina impulser, men ÄR sina intressen och behov
• Blir manipulerande, för att få sina behov tillgodosedda

3
• Tonåren
• ”Den förenande, konventionella tron”
• Har en ideologi, men är omedveten om den
• Man har upptäckt hur många perspektiv som finns
• Man kan börja se sig själv med andras ögon
• Man vet vad man tror på, men åsikterna har något ”självklart” över sig. Alla bör förstå det!
• Brist på förmåga att uppfatta ”system”: Grupper är bara summan av delarna
• Man kan inte skilja symboler från det som de symboliserar. Symbolerna är i sig själva heliga, inte det de representerar. Därför måste de bevaras
• Ett tänkande som kan skapa sammanhang, och förena det som drog åt olika håll

4
• Ung vuxen
• ”Den egna, genomtänkta tron”
• Det svåraste steget att ta (många blir kvar på nivå 3)
• Auktoriteten måste flytta från ”de andra” till en själv
• Ett tänkande som kan hålla isär, differentiera. Inte främst bevara.
• Man förstår att ideologier har en historia, en kontext
• Tvivel och skepsis, ”avmytologisering”, övertro på tanken, kan bli ytligt och ensamt
• Skiljer på symbolen som form och vad den ”betyder”
• Leva i spänningen mellan gruppen och sig själv
• Kan man leva med det relativa? Finns något absolut?

5
• Medelåldern
• “Den sammanbindande tron”
• Inte många når denna nivå, enligt Fowler
• “Att man kan se sammanhang i det som framträder som motsatser och att man kan leva med paradoxer”
• “Man har inom sig själv okända skikt, som på oförklarliga vägar bestämmer över ens sätt att leva”
• Uppfattningar är inte bara “relativa”, dvs felaktiga, utan också “relaterade” till sanningen
• “En andra naivitet” (refererar främst till nivå 0-2?)
• ”Man längtar efter att komma nära det som är annorlunda hos en själv, hos andra människor och hos Gud”
• Fara: Paradoxalitet leder till förlamande passivitet, rentav cynism

• ”Unusual before mid-life, Stage 5 knows the sacrament of defeat and the reality of irrevocable commitments and acts. What the previous stage struggled to clarify, in terms of boundaries of self and outlook, this stage now makes porous and permeable. Alive to paradox and the truth in apparent contradictions, this stage strives to unify opposites in mind and experience.”
Fowler

• ”The strength of this stage comes in the rise of the ironic imagination – a capacity to see and be in one’s or one’s group’s most powerful meanings, while simultaneously recognizing that they are relative, partial and inevitably distorting apprehensions of transcendent reality.”
Fowler

6
• Ålderdomen, mkt sällsynt
• ”Den allomfattande, totala tron”
• Universell, kosmisk förankring
• Ofta blir de dödade av sina egna, och erkända först efter sin död
• Martin Luther King, Moder Theresa, Gandhi, Dag Hammarskjöld, (Kristus?)
• Har övervunnit kluvenheten från nivå 5 och ”blivit hel genom att helt leva och försöka förverkliga sin vision” (jmfr: ”fanatiker”, nivå 2-3?)
• Gjort en ”kopernikansk vändning” – världen nu viktigare än självet.
• ”Självet har trätt tillbaka som människans kunskapsteoretiska och värdegivande centrum och ställt fram varats princip som sitt centrum”
• ”Man börjar föra en kamp mot det onda som finns både i ens eget hjärta och i samhället omkring en, men man använder aldrig vapen som kan skada någon”
• ”De blir också obekväma för alla som anser sig med rimliga, praktiska medel vilja kämpa för förändringar”
• ”Betraktar sig som delar av en större verklighet, en verklighet som överskrider dem själva och deras eget liv”
• De har något ”smittsamt och lockande” över sig (mer aktivt än nivå 5), blir lätt bärare av det ”messianska hoppet”. De lever som om det efterlängtade redan är verklighet.
• ”Med sina liv skapar de zoner av befrielse och försoning i världen på ett sätt som är både hotande och befriande för oss andra.”

            (Citat från Göran Bergstrand, 1990) 

Kritik mot Fowler
• Intervjuat nästan bara vita kristna
• Hans modell sämre på att differentiera mellan nivåer av individualistisk, ”holistisk” andlighet. (Handlingskraft och att kunna handla själv överbetonas.)
• På ett djupare plan duger detta kriterium säkert också för nyandligheten, men åtminstone ytligt sett beskriver detta en hållning som förekommer överallt inom nyandligheten, på alla nivåer
• Svårt att differentiera mellan att ha ”tagit sin vision på allvar” (nivå 6) och ”fanatism” (nivå 3)
• Varför?

Kommentarer är stängda.