Slutord

Slutord

Jag vill till sist tacka mina respondenter för att de så generöst och tillitsfullt delat med sig av sina tankar och funderingar om såväl sina egna liv, som tillvaron i stort. Vid en första anblick och genomläsning kan nog denna studie förefalla nedvärderande och kritisk och jag förstår om någon kan känna sig förrådd eller utelämnad. Men jag vill försäkra att mitt intresse för området är genuint.

Mer än att klanka på det som är potentiellt problematiskt med new age/nyandlighet, så finner jag faktiskt frågan om ett eventuellt kontinuum mycket intressantare.

Det går att förstå NA:s popularitet mot bakgrund av stämningar i vår samtid. Men det går också att förstå något mer generellt om vår samtid och levnadsvillkor utifrån studier i NA. De påfrestningar som anhängare exponeras för, från omgivningen såväl som från sitt eget inre, har mycket gemensamt med utmaningen att leva och mogna i kanske framför allt det västra kultursfären. NA gör vissa mentala processer mer synliga.

Slutsats. Vår situation har mkt gemensamt med NA. Förnekandet av grundläggande mäskliga villkor är besläktade. Detta är något naturligt att värja sig emot, som går stegvis livet igenom – barn, tonår, ung vuxen, o s v – och berör personlig mognad. Men man kan argumentera för att vår tids människor gör extra motstånd mot åldrande, svaghet, bräcklighet. Det är vårt vanl förnekande i det längsta, men armerat eller legerat. Så NA kan vara en försvårande faktor för vanlig livsmognad. Förm så på gruppnivå. Farias o Gr bekymmer värt ta på allvar.

Ett resonemang för att försöka gå NA till mötes. Inom NA tänker man sig att människan utvecklas under lång tid för att bli redo för att leva i/återvända till den andliga världen. Vad är det som tar en sådan tid? Vi befinner oss på jorden för att lära oss att tänka och skapa ändåmålsenligt. Målet är att bli fullkomligt kärleksfulla individer.

Det är bara i den tunga jordiska materian som sådant lärande är möjligt. Här får vi respons på våra handlingar. I den andliga världen sker allt ”på tankens bud” och lärande och mognad är inte möjligt.

Även om skulden är ”en illusion” så kanske ändå förmågan att känna skuld ingår i denna utbildning?

”En sårad flykting mellan två riken.” Är det någon i materialet som tar upp den tanken?

Kommentarer är stängda.